Workshopsgrupp 1 Ledare: Anna Gradin och Gert Stührmann.

Anna berättar:

En ny idé föddes, att efter ett Bibliodrama tillsammans reflektera över ledarrollen i
Bibliodrama och få idéer om att leda Bibliodrama.
Tanken var att först erfara Bibliodrama. Därefter att fundera över:

Vad hände? Hur
blev det?

Sedan delade vi ledare med oss av hur vi har tänkt i vår planering samt tog
del av teorier kring: processen i Bibliodrama, överföring och motöverföring samt
hermeneutik.

Vi samtalade bland annat om:

• att vi som leder Bibliodrama är olika som personer och likaså är deltagarna olika
  och hur det påverkar
• att ledaren står inför många val i utformandet av ett Bibliodrama
• att det är bra att veta varför man gör på ett visst sätt, vilket syfte övningarna har
• hur det är möjligt att skapa ett tryggt rum för en blbliodramaprocess
• hur vi hanterar motstånd
  Många intressanta samtal blev det i en mixad grupp av de som provat Bibliodrama,
  Bibliodramaledare och de som utbildat i många år. Som ledare lärde jag mig väldigt
  mycket om mitt eget ledarskap och fick en större medvetenhet varför jag gör som jag
  gör.

Workshopsgrupp 2

Ledare: Susanne Lindström och Ann-Marie Johansson

Susanne berättar: Efterreflektion: En vecka med bibliodrama
Nu har dagarna lagt sig – en vecka fylld av närvaro, lyssnande och levande tolkningar. Det blev en resa genom en och samma bibeltext, men med nya ögon varje gång. Jag har aldrig tidigare haft så många workshops med just samma text, och det blev oerhört spännande att följa hur texten utvecklades – själv har jag lärt mig så mycket under veckan, men också hur deltagarna och hela gruppen förändrades och fördjupades tillsammans med den.
Vi rörde oss mellan inne och ute. Ibland var vi i rummet, ibland i skogen – i naturens katedral, där något större fick plats. Där kunde vi landa, andas och kanske hitta tillbaka till det som känns viktigt och sant.
Vi bar med oss många ord under veckan – ord som blev till pusselbitar i ett större sammanhang. Ensamhet. Morgonens gryning. Brottning. Möten. Och kanske det mest avgörande: att möta Guds ansikte, mitt i allt det mänskliga. Vi utforskade hur Gud möter oss just där vi är – i vardagen, i det vanliga och ibland slitna. I relationer, i tystnaden, i längtan efter något mer. Vi delade hur vi brottas med livets måsten, våra egna tvivel och vår längtan efter närhet – och ändå, gång på gång, fanns där en närvaro. Ett möte. Något heligt.
Det var en mycket fin grupp – både män och kvinnor, i olika åldrar och med olika erfarenheter. Några hade aldrig tidigare provat bibliodrama, de kom naturligt in. Det fanns en öppenhet, en nyfikenhet och en vilja att lyssna – både till texten, till sig själv och till varandra.

”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” – Tomas Tranströmer.

Tack till alla er som deltog. För modet, närvaron och för att ni gjorde veckan till något levande, sant och heligt. Vi blev inte färdiga – och det är som det ska. Men vi möttes – och kanske, i gläntan mellan träden, i orden och i tystnaden, anade vi Guds ansikte. Ett stort tack till min medledare Ann- Marie Johansson som översatte allt till engelska och fanns med som en god stöttepelare.

Workshopsgrupp 4: Där berättar Birgitta Walldén som var deltagare i gruppen:

Bibliodrama och symboldrama i skön förening
Workshop nr 4, som leddes av Gerhard Marcel Martin och Marian Hagbarth, blev en stor
grupp med sexton deltagare, de flesta med stor tidigare erfarenhet av bibliodrama. För mig
som förut deltagit i workshops ledda av båda var för sig blev det en stor upplevelse att vara
med om syntesen mellan bibliodrama och symboldrama. Arbetet med texten, som faktiskt
lästes bara en gång, hade fokus på modet att gå över en gräns eller en bro i en riskabel
situation. Båda valde ett ”tillbakalutat” sätt att leda, vilket fungerade bra i denna kompetenta
grupp. Marcel stod för teologisk fördjupning och uppvärmning med sina speciella
uppvärmningsmetoder, bland annat användning av bambukäppar. Under uppvärmningen
kunde man höra hans vänliga röst som förklarade och fördjupade syftet med övningarna.
Han har också som specialitet att förstärka innehållet i gruppens delande genom något citat
av goda teologer och pedagoger, så kallad amplifiering. Marian använde sig av symboldramats metoder: guidad visualisering för att finna inre bilder som sedan fick ta form i en målning. De inre och yttre bilderna delades i par och därefter i hela gruppen, varvid Marian tog sig god tid att kommentera vars och ens berättelse för att finna både det personliga och det generella i upplevelsen. För flera deltagare var temat övergången från aktivt yrkesliv till pensionering. Själv hittade jag bilder och ord för att uttrycka ilska och frustration över att den vanvettiga destruktionen får fortgå i världen i dag. Under ett
arbetspass på fredagen samlades intrycken av texten i tre improviserade sketcher, den
tragiska, den absurda och den komiska varianten, som väckte både skratt och allvar.
Gruppen avslutades i en varm känsla av kärlek som kan uppstå när man gör bibliodrama
tillsammans. Bibliodrama är verkligen ett enastående sätt att skapa nya vänskaper.

Bilden föreställer Marcel och Birgitta W (bilden är lånad av Birgitta)

Workshopsgrupp 5 Lotta Dahmberg berättar:

EBW -25 i Höör

Då Ull och tovning blir en del av Jakobs och min kamp.
I Höör fanns det 5 workshops att välja på. Alla jobbade med samma text men hade
olika material och övningar som på olika sätt bidrog till att fördjupa arbetet kring
texten. I vår grupp var ull och tovning huvudmaterialet, men även rörelse, samtal,
dans, solopromenad och delande var viktiga ingredienser. (Nedan ges främst exempel på
arbetet med ullen)
Texten vi jobbar med på den Europeiska Bibliodramakonferensen i Höör är hämtad
från 1 Mos 32-22-32. Jakob är på flykt undan sin tvillingbror Esaus raseri. Jakob har
lurat till sig fadern Isaks välsignelse och där med familjearvet, som är ämnat den
förstfödde. Esau är den förstfödde och inte Jakob, som föds med handen om Esaus
häl ’som om’ han vill tränga sig förbi brodern ut i världen. Namnet Jakob kan ha flera
betydelser som ’må Gud skydda’ från hebreiskan men också ’häl’ av aqév och
’bedra’ av ’aqáv’ ur ett folketymologiskt perspektiv. (www.isof.se) Genom sitt
handlande i Bibeln beskrivs Jakob som slug, listig och manipulerande tillsammans
med sin mor Rebecca.
I texten brottas Jakob med en okänd man och för Jacob är det viktigt att få veta vem
denne man är som han brottas med. – Vad är ditt namn? Upprepar Jakob men i
stället för att säga sitt namn ger mannen Jacob ett nytt namn Israel, – ty du har
kämpat med Gud och människor och segrat.
Att få fundera över sitt namn och dess betydelse var en av de första övningarna
samtidigt som vi nåltovade en namnbricka med symbol för ett ord eller mening som
berört ur texten. Från vem har jag fått mitt namn? Känd betydelse eller innebörd?
Vad tycker jag om mitt namn? Hur viktigt är ett namn och vem är jag utan mitt namn?
Frågor som delades under tovandet och i ring när ’namnbrickan’ började bli klar.
I texten kan vi ana att Jakob brottas med Gud men vi kan också tänka att det tex kan
handla om sin skam över att ha lurat Esau och fadern, oro för en okänd framtid för
sin familj och honom själv? Efter att ha fått ’brottas’ rent fysiskt med en kamrat (under
kontrollerade former) fick deltagarna välja olika sorters ull och färger för att sedan
med tekniken ’våttovning’ hitta en form som representerade den egna kampen i livet
kopplat till den okände mannen i texten.

Detta moment bjöd rent praktiskt på flera utmaningar, då ullen ofta är ’förlåtande’ i hantering, men kan även vara envis och motsträvig beroende på handlaget. Att vid tovnings(krympnings)-tillfället rulla ullen
fram och tillbaka blev ytterligare en dimension av brottning.
Att tova tar tid och utrymme till att jobba vidare med tovning gavs under dagarna som
kom. Arbetet med ullen krävde koncentration och tystnaden var påtaglig och en
meditativ stämning infann sig i rummet.

I texten finns ett vadställe vid namn Jabbok som Jacob och hela hans följe behöver
gå över. Vid en solopromenad i Stenskogen får deltagarna hitta ’sitt’ vadställe och
pröva olika övergångar. De får också ta med en symbol över de ’hinder’ de behöver
passera i sina egna liv. Denna symbol och erfarenheterna från promenaden får de inkorporera i den tovade bilden. (nu har mer material i form av garn, pärlor, lockar mm har tagits fram.)

Jacob blir välsignad av Gud och deltagarna får ge varandra en ’gåva’ i ull som kan bli
till välsignelse. Hur tar det sig uttryck i bilden? Under sista tovningspasset får
deltagarna fundera över hur kampen kan bli till välsignelse?
Som i alla Bibliodramer behöver arbetet knytas ihop på något vis och deltagarna får
frågan: Vad har hänt mellan Bibeltexten, den tovade bilden och dig själv? Ett delande
av tankar, känslor som fick ta tid.

Till skillnad från andra Bibliodramer blev arbetet och processen kring texten mer
individuellt – då teknikerna inbjöd till det – men gruppsamlingar och andra övningar
gjorde att gruppen hölls ihop och deltagarna kände gemenskap med varandra.

Lotta Dahmberg