Lotta Geisler

Första gången jag kom i kontakt med Bibliodrama 1995 hade jag ingen aning om vad det var. Jag hade blivit rekommenderad av flera att delta i detta som kallades Bibliodrama och jag åkte till en europeisk bibliodramakongress i Tyskland. Det kändes spännande och jag var lite undrande över vad jag skulle vara med om. Lite förstod jag ju av själva kursbeskrivningen, att det handlade om bibeltexter eller i alla fall texter. Men det var ett kyrkligt sammanhang i Tyskland så jag associerade till Bibeln, som då var ganska oanvänd i mitt liv, efter ett antal år av kritiskt tänkande kring vad jag sysslat med tidigare. Då när jag var tonåring använde jag Bibeln som en rådgivare och dagbok, jag hämtade kloka ord, sånt som passade för stunden och jag läste uppbyggelselitteratur som spädde på det jag redan tyckte var viktigt. Med andra ord en självbekräftande aktivitet som antagligen hade sitt berättigande och sin tid. Men det förhållningssättet hade fått andra utmaningar och Bibelns texter hade blivit ganska ointressanta för mitt vardagliga liv, och de predikningar och bibelstudier jag deltog i tog liksom inte skruv.

Drama var ju andra delen av ordet och att det skulle handla om någon sorts agerande förstod jag – kanske improvisationer och lite kul grejer som jag trodde jag skulle tycka om. Jag åkte dit, deltog i en grupp med deltagare från flera länder, olika åldrar och olika bakgrund i kyrkotraditioner. Jag drogs in i ett skeende och försökte vara öppen och ärlig och blev förvånad över hur roligt det var och blev djupt berörd av det jag fick vara med om.

Det handlade då, för 14 år sedan, om en text ur Uppenbarelseboken dessutom – den där helt konstiga boken sist i Bibeln. Full av mytiska berättelser och rätt så skräckinjagande bilder. Temat var ”Stå på tröskeln” och texten var ett brev till ängeln i församlingen i Laodicea. Det handlade om en dörr, om varmt och kallt, ljummet och hur guld kunde bli till. Texten hade varit ganska meningslös tidigare, svårbegriplig och framförallt intetsägande. Den här gången fick orden mening. När vi spelade och lät orden ta gestalt genom våra egna tolkningar började den plötsligt vibrera av angelägna frågor. Jag blev dessutom nyfiken på Uppenbarelsebokens texter över huvud taget. Kongressen innehåll inte bara de workshops där själva Bibliodramat tog form utan också föreläsningar, seminarier och man firade mässa och hade fest. Allt sammantaget gjorde att jag upptäckte att texten talade på fler nivåer och olika till alla som deltog, ändå var det samma text. Det blev en mycket berikande upplevelse helt enkelt som fått en fortsättning, mycket tack vare Brita Eketjäll som varit min workshopledare i Bad Segeberg. Hon sammanförde även mig och min kollega Lotta Dahmberg med Marie Nordström på kyrkokansliet en afton i juni på Lidingö, där Brita inspirerade oss att göra något för Bibliodrama i Sverige!

Året därpå, 1996,  iscensatte jag, kollegan Lotta Dahmberg och Åke Jonsson från Teologiska Högskolan vårt första gemensamma Bibliodrama på Lidingö folkhögskola. Vi inbjöd kollegor och vänner att pröva det vi planerat, och vi utgick från Tim Schramms beskrivning av ett Bibliodrama i boken ”Body and Bible – Interpreting and Experiencing Biblical Narratives” av Björn Krondorfer. Det utmynnande i ett Bibliodrama kring texten då Jesus rensar i templet i kapellet på Lidingö.

Envist har jag och mina kollegor på Lidingö, särskilt Lotta Dahmberg och Stefan Sjöblom, sedan dess erbjudit Bibliodrama och tillsammans med Svenska Kyrkan årligen, och stundtals oftare lyckats erbjuda fler Bibliodraman, och även två samlande konferenser på Lidingö, 1998 och 2000.

Fortsatt försökte och lyckades vi på Lidingö folkhögskola också med tiden envist implementera Bibliodrama i olika sammanhang, t ex som delkurs i diakonutbildningen och i den estetiska och existentiellt orienterande kursen ”Livsverkstan” och ”Bibelpedagogen”, men Bibliodrama blev också efterfrågat utanför folkhögskolans väggar. Jag och Åke Jonsson genomförde tre fortbildningskurser för pastorer och diakoner inom ramen för Svenska Missionskyrkan med temat ”Gudstjänst/liturgi som erfarenhet och teologi – med Bibliodrama som verktyg”. Detta gjordes återkommande under tre års tid 2003 – 2006.

Under åren 1999 – 2003 genomförde undertecknad en grundläggande psykoterapiutbildning i uttryckande konst där den samlade erfarenheten utmynnade i en uppsats med titeln ”Bibliodrama och uttryckande konstterapi – samma andas barn”. Åke Jonsson, tidigare nämnd, var handledare för uppsatsen och Stefan Sjöblom, också tidigare nämnd, berättade i uppsatsen om sina upplevelser och intervjuades angående Bibliodramats hälsosamma dimension, vilket var en av uppsatsens intentioner. Framförallt var uppsatsens syfte att beskriva vad Bibliodrama är med hjälp av bl a tysk litteratur. Uppsatsskrivandet blev ett tydligt avstamp för skapandet av en utbildning och blev möjligt då pastorn och teologen Lars-Gunnar Skogar bejakade samma längtan genom att tillsammans med mig genomföra den tre år långa utbildningen i Tyskland.

Min roll som kontaktperson i Europeiska Bibliodramanätverket (EBN) tillsammans med insikten att fler behöver komma i kontakt med Bibliodrama och fler behövde och behöver få utbildning ledde i ekumenisk samverkan till bl a skapandet av antologin ”Bibliodrama – Läsa Bibeln med hela kroppen” (MiF 2003:6). Studieförbundet Sensus bidrog också till ett antal bibliodramaworkshops i olika delar av landet för att inspirera till Bibliodrama och fortsatt utveckling. Lars-Gunnar Skogar deltog aktivt i kontakterna med EBN vilka har fortsatt och har haft stor betydelse för skapandet av den tvååriga grundutbildningen i Bibliodrama i Sverige.

Idag har jag fått vara med om att genomföra två grundutbildningar Bibliodrama, en tredje är i vardande och siktet är nu inställt på utveckling för en fördjupande utbildning adresserad till aktiva bibliodramatiker tillika på att främja utveckling och kompetensförstärkning inom de områden som Bibliodrama inbjuder till. Det är en ständig utmaning att med ord beskriva ett arbetssätt som bygger på upplevelse. Engagemanget för Bibliodrama är också en kreativ provokativ kraft som vill utmana till teologisk reflektion, freds- och försoningsarbete samt religionsdialog här och nu. Framförallt utmanar det till aktivt, experimentellt och ansvarsfullt utvecklande av former och arbetssätt där evangeliet inte fängslas och stelnar utan blir till ett rum, där människan kan förstå Evangelium med hela sin kropp och erfarenhet, och därigenom kan förena det mångsidiga och inte sällan komplicerade i livet. Min erfarenhet är att Bibliodrama har helandepotential! Jag tror att det ytterst handlar om att i tillit möta Gud, sig själv och andra i en sorts skapande process på samma gång, utan färdiga svar. Bibliodrama – som jag förstår det och tolkar det jag varit med om – är en reformation framförallt för den s k rika, överstimulerade eller understimulerade och inte minst meningslängtande mänskligheten på 2000-talet. Bibliodrama är mycket mer än ett arbetssätt – jag lever av och stundtals i dess glada budskap!

Välkommen med på vandringen!

2009