Rapporter

Här finns rapporter från workshops och seminarier i Sverige och internationellt.

Rapport från: Bibliodramasällskapets bibliodramadagar på Bromma folkhögskola 15-16 oktober 2021 som samlade ett trettiotal deltagare! Nedan kan du ta del av deltagares rapporter från de fyra workshops som erbjöds.


I samband med bibliodramadagarna, så firade Bibliodramasällskapet sitt försenade 10 årsjubileum som ett elva-års-KALAS. Det utmynnade i en fest där skratt och allvar samsades sida vid sida och alla vi som var där bidrog med lek på fullaste allvar, och vi fick äta mycket god mat!Under festkvällen höll Åke Jonsson ett “brutet” föredrag i sju delar om en hållbar ekoteologi. I delar fick vi lyssna till detta med skapelsens sju dagar, om det sjunde året (där Arne Jakobsson framförde sin bonde-rap), och ”jubelåret”/det femtionde året tutades fram, skålades för liksom gratulerades med de olika bordens egenskrivna hyllningar!




Åke Jonsson talade också om de besvikelser som uppstod när människornas utopier inte har genomförts/iscensätts, liksom hur den åttonde dagen (som är dagen då de tidiga kristna möttes för att fira mässa/nattvard) idag blivit den sjunde i vårt land, i våra almanackor!


De som kommit till tals, uttrycker samfällt att behålla LEKEN, odla den och lita på att leken tillhör det som utvecklar oss, det som stärker oss, det som ger mening åt livsvägen.
Bibliodramadagarna har givit en god eftersmak!



Arne Jakobsson framförde ett av Dario Fo:s teaterstycken ur ”Mistero Buffo” efter desserten.
Han avslutade senare aftonen med en godnattsaga, ”Guds lille narr”.

En av workshoparna: Bibliodrama med fokus på Moshe Feldenkreis pedagogik

Gunilla Jakobsson berättar:
Under denna längre workshop, ledd av Helene Isborn och Susanne Dahlgren, hann vi fördjupa vår förståelse för tre olika bibelord, för varandra och för våra egna kroppar. Vi läste bibelordet ur Apg 2:26 ”Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja än mer: min kropp ska få vila med förtröstan.” Genom avslappning och träning med kroppen i allmänhet och tungan i synnerhet så blev ordet så verkligt. Genom att rita, måla och gestalta med gester vad vi kände och tänkte så var det som om intellektet fick stå tillbaka för känslan och sinnenas lek.

Det är ofta tvärtom i gudstjänster och andakter i våra kyrkor. I slutet av den sista av dessa tre delar blev uppgiften att flödes-skriva om våra erfarenheter och då var alla mycket nöjda med dagarnas innehåll och upplevelser.Moshe Feldenkreis’ pedagogik förtjänar några egna rader. Hans teori om kroppsrörelsen och dess samband med hur vi tar in omvärlden, krockar i ens hjärna med det som nästan all rörelseträning liksom alla gympapass jag varit på, som oftast handlar om att ta ut rörelsen så mycket som möjligt.

De övningar vi gjorde utgick istället ifrån att göra små, men koncentrerade rörelser. Med hjälp av den kroppsliga upplevelsen närmade vi oss bibelorden som visade sig ha gemensamma teman med våra kroppar. Så nu vet vi att ”er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud.” 1 Kor 6:19.
Vi började helgen med att symboliskt lägga det tunga vi kom dit med i en korg som gick runt i vår lilla grupp.
Efter ett dygns gemensamt skapande och delande kunde vi ta det tillbaka ur korgen. Vi kunde ta med det hem med helt nya krafter.


Här ser vi Susanne Dahlgren och Helene Isborn som ledde den bibliodrama-workshop som pågick fredag kväll och hela lördagen. De var också med på festkvällen!

Bibliolog
Birgitta Walldén berättar:

Under Eva Danneholms goda ledning fick gruppen följa Jesus och hans lärjungar när de mötte en grupp av tio spetälska. Vi fick leva oss in i olika namngivna personer som i evangelierna beskrivs som namnlösa. Vad tänker lärjungen Levi i mötet med de spetälska? Hur reagerar den spetälska Debora?

I det efterföljande samtalet väcktes många brännande frågor om utanförskap, spänningar mellan olika grupper i samhället och möjligheten att överskrida gränser. Hoppet om helande och förändring kunde anas i den upprättande och bekräftande blicken hos Jesus när han möter de utsatta spetälska.
Hur kom det sig att endast samariern med sitt dubbla utanförskap, både spetälsk och tillhörig en föraktad samhällsgrupp, var den enda som kom tillbaka för att tacka?Tillsammans fick vi också läsa en psalm där vi kunde utforska sambandet mellan godhet, trofasthet, rättvisa och fred. Alla är de beroende av varandra.
Rättvisan måste ha godheten som sin vän, annars kan hon bli kall och sträng.



Gruppen kunde också reflektera kring jämförelser mellan bibliolog och bibliodrama. De kan betraktas som metodologiska systrar som kompletterar varandra på ett bra sätt. Ett bibliodrama kräver vanligen tid för uppvärmning och processuppföljning för att nå djupt i medvetandet. I en bibliolog kan man också nå ett djup men på kortare tid. I båda fallen skapar de fasta ramarna trygghet hos deltagarna. Metoderna kan med fördel användas tillsammans, till exempel kan en kortare bibliolog vara en del av ett bibliodrama. De har också sina delvis skilda användningsområden. Bibliolog går till exempel mycket bra att göra inom ramen för en gudstjänst, medan processkunskapen hos en bibliodramaledare även är en tillgång för en bibliologledare.
För Bibliodramasällskapet har det varit och är angeläget att hålla samman de båda metoderna och låta dem utvecklas var för sig men också tillsammans.


Bibliodrama med en saga

Carin Frennevi berättar:


Under några timmar en lördag fick vi tillsammans möta en saga, varandra och oss själva. Det blev en spännande upplevelse där vi i olika steg fick bearbeta sagans personer; Hur låter och rör sig häxan? Varför blev flickan en instängd näktergal? Hur ska pojken befria sig själv och sin älskade?
Corinna Friedl och Eva Andersson ledde oss sedan vidare till att fundera i små samtal över de här personligheterna som finns i sagans värld, den som är styrd av makt, den som är fastlåst i sin position eller den som inte förmår att agera utan är helt handlingsförlamad.


Vi fick nyfiket titta in i oss själva och dela våra funderingar två och två om vem jag är i mina relationer och kanske kan jag befria både mig själv och andra. Allt i rummet under att förutsättningen är att inget av det som händer förs vidare.
På det här sättet öppnades andra lager inom mig och nya upptäckter gjordes där jag insåg att jag styrs av andra skeenden än de medvetna i mitt möte med sagans figurer. Det blev värdefulla timmar som gav mig nya bitar till mitt liv att tänka vidare på.


Bibliodrama med en dikt

Cecilia Stenhammar berättar om workshop utifrån en dikt av Tomas Tranströmer:
Redan i början av bibliodramat känner jag att jag kan lita på ledarna, Cai Brochman och Henrik Ydreborg. De är glada, koncentrerade och lugna. Gruppen blir trygg och det känns som att alla är med, alla blir delaktiga.
Vi utgår ifrån en dikt av Tomas Tranströmer och kommer efter en stund in i olika övningar, enkla och samtidigt lite utmanande. Vi leds genom lek och allvar, lugna samtal och tokiga upptåg.
Ska jag våga släppa taget och öppna mig utan mitt vanliga skyddsnät?

Rätt snart kommer jag bort från mig själv på samma gång som jag är mer närvarande, mer och mer bara i det här rummet, i mig själv. Vi möts och skiljs och jag känner att rummet är fyllt av nya vänner.
I mötena med de andra i gruppen skiftar vi från uppsluppenhet till allvarlig koncentration, från barnslig glädje till eftertänksamhet. Till slut också smärta när jag vågar prata med en person som jag inte kände innan om någonting som jag aldrig förut har berättat.

Det var länge sen jag var så omtumlad och samtidigt så uppfylld av allt som hänt under några timmar som kändes som minuter.

Tack Cai och tack Henrik för att vi hade så roligt och för att jag hittade nya rum i mig själv som jag ska fortsätta att utforska.