Margareta Holtti
Fördjupningsarbete, Grundkurs Bibliodrama 2014-2016

“Det är ingen idé att du ligger kvar i sängen och försöker hitta en bekväm ställning. Bättre att gå upp
en stund. Klockan är nästan 03.00 och du har ännu inte fått en blund i ögonen. Du drar på dig ett par
raggsockor och den blårandiga morgonrocken och smyger in i ”Således”. Rummet fick sitt namn för
att du ville rädda ett gammalt ord från att utrotas. På skrivbordsunderlägget har du fäst en lapp med
ett citat ur en bok om Nalle Puh: ”Ibland tänkte han sorgset ”Varför?” och ibland tänkte han
”Därför?” och ibland tänkte han ”Således?” Du har en besläktad själ i den björnen.
Hjärnan går på högvarv och du hittar varken växelspaken eller off-knappen. Din hjärna liknar inte alls
de välstrukturerade översiktsbilder du sett med frontallob och hemisfärer och amygdala och annat
smått och gott i väl avgränsade fält; den påminner mer om en välfylld kompostpåse. Kanske det går
att skaka ut något av innehållet?
Två ord trillar ut. Eller egentligen delar av ord. Du fäster dem på ett A4-papper i ett linjerat
kollegieblock. En kopp te senare kryper du i säng igen och så småningom stillar sig kroppen.

Hon som jag har kallat ”du” är inte du. Det är jag. Men jag ville gärna att du skulle ta på dig mina
raggsockor och min morgonrock och låna min nattsuddiga hjärna en stund. Se det som ett
förtroende. Du förstår nog att jag är varsam med att låna ut något så privat som ett kroppsvarmt
plagg, vardagligt simpla sockor och en obesiktigad begagnad hjärna. Nu återgår vi till ordningarna:
Du är du och jag är jag. OK? Men vi kan väl följas åt några A4-sidor framåt?”

Läs hela artikeln: Margareta Holtti, Sammelsurium & Sammanhang